Advertisement / Annons: |
7, S/S B. O. Börjesson går på en mina: |
Att vara ute till sjöss under kriget kan bli mycket farligt. Många fartyg sänks när de går på minor eller blir torpederade. Även fartygen som min far tjänstgjorde på, men han måste haft en lycklig stjärna över sig. Varje gång det sker har han avmönstrat några månader innan och fortsatt med ett nytt fartyg. Men det är mycket tragiskt att mista sina gamla skeppskamrater. Detta år 1939 i november händer det, S/S B.O. Börjesson som var hans första fartyg att tjänstgöra på går på en mina. Själv är han ombord på Axel Johnson III på väg hem från USA, de bör vara nära Stor britanien när S/S B.O. Börjesson sprängs i luften vid just Englands östra kust. Fartyget tillhörde Gorthon-rederiet i Hälsingborg. Det här fartyget gick i första hand mellan hamnar i England och Finland. |
Fotograf: Okänd, Bernt Fogelbergs samling B. O. Börjesson Kredit: Fo207663Digitaltmuseum Det är ett ångfartyg och när ångpannan exploderar, som den oftast gör vid en attack, fylls hela maskinrummet med mycket het ånga. Ångan kan vara ett par hundra grader. Maskinpersonalen avlider direkt eller skadas allvarligt. Maskinrummet är nog det farligaste plasen på ett fartyg att vara på under ett krig. Länkar till mer information om rederi och fartyg finns längst ned på sidan. |
Englands östkust, S/S B.O. Börjesson minsprängs 19/11 - 1939:Fotograf: Evert Karlsson urklippVilken tidning urklippet kommer ifrån är okänt, men pappa verkar köpa Svensk Sjöfartstidning så kan ju komma från den tidningen. Medans Evert är på väg hem över Atlanten och närmar sig England sprängs ett av hans tidigare fartyg S/S B. O. Börjesson i luften när det går på en mina utanför Englands östkust. Det är den 19:e november år 1939, vem överlever som hamnar i detta kalla vatten? Just här skall nu Evert passera med fartyget M/S Axel Johnsonpå väg till Göteborg. Visste han om att detta hade inträffat när han passerar här? Detta skall ha skett utanför Humber fyrskepp under resa från North-fleet till Hull. Av 19 man omkommer minst 6 personer, däribland styrman. Minorna utlagda av Tyska jagarna Hans Lody och Friedrich Eckholdt. Detta måste kommit som en chock för pappa, han hade ju bara ett år tidigare tjänstgjort på detta fartyg. Antagligen kände han flera av de omkomna. Även engelsmännen la ut egna minor för att skydda sina kuster. Kredit: Svensk Sjöfartstidning, 1940En karta från en artikel i Svensk Sjöfartstidning visar hur Engelsmämmens minfält var placerat år1940. Här finns mer att läsa om de båda tyska jagarna:
Vi fann detta urklipp i pappas ask 15 år efter hans bortgång. Trots detta dramatiska besked drog sig inte Evert att åter ge sig ut på havs, en klen tröst var att han fick bättre betalt pga krigsrisken. Sjöfarten och kriget:
|
Advertisement / Annons: |
S/S B. O. Börjesson, de omkomna:
Utdrag ur boken Svenskt Sjöfolk i krig och fred (1947), B. O. Börjesson minsprängningen:"Minspräningen inträffade tidigt på morgon. Vädret var klart, men det blåste halv storm med hög sjö. Vid den våldsamma explosionen föll maskinen samman, som om den varit av trä, vilket tyder på att det varit en magnetmina, som exploderat. Utrusande ånga insvepte hela fartyget, ljuset slocknande och livbåtarna funnos sönderslagna. Den barlastade ångaren höll sig flytande i två timmar, men den drev redlös i den höga sjön. Kaptenen fördelade de överlevande till flottarna, på vilka också de skadade surrades fast. Sedan var allt klart, som kunde göras, tog kaptenen plats som siste man på en av flottarna, och besättningsmännen uppgåvo senare att det var kaptenens rådiga och lugna uppträdande, som bidrog till deras räddning. När ångaren sjönk följde flottarna med under vattnet några sekunder. Ett par timmar senare räddades männen av det engelska fartyget Frescati och infördes svårt medtagna efter strapatserna i den kalla morgonen till Grimsby, där de åtta skadade inlades på sjukhus. Den omkomne eldaren Westerlund var bosatt i Helsingfors." |
Länkar till mer ingående information:
Rederi:
Fartyg:
Källhänvisningar övrigt:
|
|
|