Älvsjö
Långbrodals gamla skola

Långbrodals gamla skola

När jag växte upp på 1960-talet i Älvsjö fanns det två Långbrodalsskolor, den gamla och den nya. Den nya har idag fått ett nytt namn och den gamla heter bara Långbrodalsskolan. Det var under åren 1948 till 1997 den hette Långbrodals gamla skola. Det spelade ingen roll för oss för vi kallade den för Kråkslottet.

Långbrodalsskolan (den första) byggdes 1915 och den finns utritad på detta kartblad från år 1921, här står det att det är en folkskola. För er som inte känner till det finns det två liknande skolor, en i Örby och en i gamla Enskede, ritad av Georg A. Nilsson. När den här skolan byggdes var det rena landet här med åkermark i omgivningarna.

Mer info om Älvsjö:

• Älvsjö, Wikipedia

Långbrodalsskolan:

Här gör jag ett kärt återbesök till min gamla skola, året är 2008 och det ser sig ganska likt ut.

En ny byggnad har kommit upp på skolgården, det verkar vara matsalen som är flyttad hit. På 1960-talet låg matsalen längst ned till höger bakom denna tillbyggnad. Vem minns inte de stränga mattanterna som bevakade att man inte slängde de sega njurbullarna eller de vidbrända fiskbullarna. Spenatsoppan med ett ägg simmandes i var inte heller en favorit. När de serverade ugnspannkaka på torsdagar med äppelmos på, blodpuddingen med lingonsylt eller aprikoskräm, ja då var lyckan på topp. Mjölk hämtade man i en plastmugg från en cistern, smörgåsar fanns alltid att få. Kommer inte ihåg om man alltid fick pålägg till dom, kanske bara vid speciella tillfällen, leverpastej, gurka och ost minns jag.

Är de rädda att skolbarnen skall rymma från skolan nuförtiden ? Någon sådan gallergrind fanns inte på min tid. Framför här vid Linbodavägen stod skolpolisen och bevakade att man inte sprang över gatan när det kom bilar. Ett ansvarsfullt arbete för en 10-åring, minns Karin och Marie, mina klasskamrater som var skolpoliser.

Här på skolgården till vänster lämnade min mamma av mig framför trädet. Lite förskräkt stod jag där och en äldre dam kom fram till mig och vi andra som stod där. Det var fröken Sandgren, idag vat jag att den äldre damen var 45 år då. Mycket yngre än vad jag är idag.

På vintern fanns framför trädet här en stor snöhög och man kunde leka “Herre på Täppan” på. Det gick illa en gång när jag träffade en klasskamrat med en snöboll. Då blev fröken Sandgren riktigt arg på mig och jag fick en utskällning inför klassen.

Martina K berättar:
"Jag gick i Kråkis 1973-1979 och hade Margareta M. på lågstadiet. Hon var snäll och lite yngre än Britta Sandgren. Britta kom in till oss när vi skulle sjunga. Då satte hon sig vid skolorgeln och spelade. Vi tyckte nog hon kändes rätt sträng. På mellanstadiet hade vi Kerstin B. och Christina S. Christina gifte sig sen och bytte namn."

Här på skolgården gjorde man många kul saker, spelade kula. Kulorna var gjorda av sten men också glas och ibland ståldankar som var de allra mest eftertraktade. Minns bara att det var vi grabbar som spelade kula, vad gjorde tjejerna ? Hoppade hopprep och hage, eller ? Hjälp mig att minnas. En utritad Hoppa hage och en ställning fanns på skolgården för diverse övningar. Ett par år senare kom studsbollen, den var stenhård och studsade fantastiskt högt och bra. Pappa köpte mig en i leksaksaffären i Högdalen, stor och svart. Många fönsterrutor blev nog krossade, dock ingen här i skolan vad jag kan komma ihåg.

Vid ett av besöken här har jag med mig min svärmor Marianne som också har gått i Långbrodals gamla skola. Född år 1935 har hon helt andra minnen från skoltiden här. Första åren i lågstadiet gick hon i Midsommarkransens skola, åren 1944 till 1948 gick hon här. De första året var i lågstadiet och sedan mellanstadiet. Då fanns inga baracker i början utan man gick i huvudbyggnaden.

Marianne B bertättar:
"Vi flyttade till Sländvägen i Älvsjö år 1944, då var jag nio år. Då fick jag också byta till Långbrodals gamla skola. Det kändes som att jag hade en bit att gå till skolan, alldeles innan jag kom fram till skolan låg ett tvätteri vid Pukslagargatan. Vi hade roligt jämt på skolgården, vår musiklärare var med oss på rasterna och vi sjöng. De branta trapporna i skolan var jobbiga att gå i. Jag kommer ihåg att de byggde barackerna under mina skolår, det blev för trångt i stora skolhuset. Bakom barackerna hade vi trädgården, olika små planteringar, mest blommor. Där gick jag till år 1951 och de sista åren var i Långbrodals nya skola som bara var något år gammal då."

Långbro, Linbodavägen
"Långbrodalsskolan i fonden. Skolbarnen på väg hemåt."

Samma väg som jag gick till skolan från Bromsvägen där vi bodde. Men kanske 40 år senare på 1960-talet för jag tror detta kort är taget på 1920-talet. Huset halvvägs till skolan på höger sida är handelsträdgården där man köpte buskar och annat till sin trädgård. Minns den lite svagt från början av 1960-talet innan de rev den och de byggde kedjehus uppför backen. Framför oss ser det ut som Linbodavägen svänger åt höger. Den går då in på Bromsvägen, på den tiden gick Bromsvägen bara fram till Linbodavägen. Nu ser jag något som jag inte lagt märke till tidigare. Ser ni räckena vid vägen där skolbarnen står längst bort ? Det är räckena till vattendiket som går under Linbodavägen här, har skrivit om dom här: Vattendikena i Älvsjö.

På utflykt:

I 3:e klass tog fröken Sandgren med oss på en utflykt till en bondgård. Vi hade med oss egen matsäck och här sitter jag och Jan och äter de goda smörgåsar våra mammor hade gjort åt oss. Vi hade enr frågetävling och vi fick gå runt och se djuren på gården. Någon kanske kommer ihåg var denna bondgård låg ? Båtmössan gillade jag, men den blåste av och försvann vid en färd med vår båt Monalisa. Det är vår fröken Sandgren som har tagit dessa kort. Hon beställde extra kopior och sålde till de som ville ha, de är jag väldigt glad att ha idag som minne av de här åren.

Min klasskamrat Jan och jag kämpar med matteboken. Vi ville ju gärna vara först i klassen och ibland lyckades det. Framför våra bänka står orgeln. Den spelade hon ofta på och vi skulle sjunga med, det gick mindre bra. När vi hade kristendom berättade hon mycket inlevande om gamla händelser och det var spännande att lyssna på. Vid ett tillfälle gjorde vi ett fysikaliskt experiment, det var på vintern. Hon hängde ut en flaska genom fönstret med ett snöre runt halsen, flaskan var fylld med vatten. Morgonen därpå när hon tog in flaskan kunde vi se hur vattnet som fruset under natten och sprängt glasflaskan. Vid något tillfälle hade vi en vikarie på en teckningslektion. Jag satt i bänken framför hennes kateder. När jag skulle flytta på muggen med vattenfärg lyckades jag välta den över frökens planeringskalender, sur min från fröken.

Här bakom i källaren låg träslöjdsalen och kanske ligger där än idag. Vi hade träslöjd från klass 2 eller om det var från klass 3. Först fick vi göra en smörkniv, sedan blev det mer avancerat. En skärbräda hyvlades till av ett par ihoplimmade plankor. Sedan skulle det borras ett hål i den så att den kunde hängas upp. Jag blev först klar med min skärbräda och fick gå fram till borrmaskinen. Då gick det illa, man borrade med en pelarborrmaskin, det var jag inte van vid. Den kraftiga maskinen fick skärbrädan att slinta ur handen på mig och den snurradde runt runt med en faslig fart. Träslöjdmagistern tryckte på nödstoppet. Jag fick borra på nytt, nu höll jag hårt i den och det gick bra, men hålet hade fått fula kanter efter olyckan i början. Fågelholken gjorde vi senare och den satta pappa upp i eken på Bromsvägen. Minns förstärkningen som gjordes runt hålet i ingången. Läraren visade hur vi skulle spika nubb runt kanten. Men vilka djur ville ta sig in där i fågelholken, kunde ekorren gnaga sig in där ?

Efter ett par år börjar metallslöjden. Jan berättade om de emaljerade kopparsmycken vi gjorde och hur läraren frätte bort hela kopparbiten i koncentrerad syra. Jan kommer också ihåg hålen i mina byxor efter syran. Efter det tänkte Jan, "Kemi är inget bra". Jan har sin skolväska hängandes här, jag hade en likadan. Men helst ville man ha en Adidas axelremsväska, men föräldrarna sa det var farligt då den snedbelastade ryggen. Efter några år blev det ändå en Puma axelremsväska. Jan har jag haft mycket kontakt med de sista 15 åren och han har bra minne om detaljer.

Skriva fick man ju också lära sig, där gick det betydligt trögare. Bokstäverna ska inte bara bli rätt, de skulle luta också för att fröken Sandgren skulle vara riktigt nöjd. Det var viktigt på den tiden, ordbehandlingsprogram som Word fanns inte ens i fantasin då.

Magnus A berättar:
"Jag gick där från 1977 - 1983 och hade också Sandgren i lågstadiet och Granström i 4 an och 5 an och Nyberg i 6 an."

Karl-Gustav F berättar:
"Jag började 1:an 1961 och hade Eva J. som lärare och sedan från 4:e klass Ulla H. som klassföreståndare. Minns också Koljo S. som vi hade i musik. Flyttade från Älvsjö våren -1965."

Lena P berättar:
"Gick där från -1956. Hade också fröken Sandgren. Bästa läraren för en 7-åring!"

Eva D berättar:
"Jag började första klass 1955 i gamla skolan Kråkslottet. Min fröken hette Zettergren om jag minns rätt."

Marita H berättar:
"Jag gick där från 1960-66 från Bromsvägen. Jag hade fröknarna Siv S. och Anita S. Minns skolan med glädje."

Martina K berättar:
"En som jag också minns med glädje är talpedagogen som jag och flera med mig fick gå till. Hon huserade högst upp, vid syslöjden tror jag. Försöker komma på hennes namn, är det någon som minns det? Hon var snäll och lärde mig skilja mellan u och y och tj- och sj-ljud (min mamma var tysk, därav att jag behövde hjälp)."

Här ser vi årtalet som skolan är byggd, år 1915. På gamla kort från 1920-talet ser man att det är ganska tomt på hus i närheten. Men det var många hus planerade för att byggas de kommande åren. Gunnel B berättar nedan om syster Ruth som hon besökte högst upp. Jag kommer nu också ihåg att jag var där när jag skurit sönder foten på en vass glasbit, det var år 1968. Har undersökt vidare på det, det var nog säkerligen Ruth Edström som jag också besökte, vet nu till och med vilket telefonnummer hon hade då med hjälp av Per S.

En spruta mot stelkramp fick jag också men minns inte att jag fick de efterföljande sprutorna. Sprutan kunde de inte ge i skolan. Mamma och jag fick åka till Gullmarsplan med buss 144. Därifrån tog vi tunnelbana till Skanstull. Där bytte vi till spårvagn 3 som tog oss till Södersjukhuset som låg nära Kronprinsessan Lovisas Barnsjukhus. Vilken massa saker denna ganska stora glasbit orsakade.

I 3:e klass fick vi gå ut och promenera i Älvsjö på en tipspromenad. Då tyckte jag vi gick riktigt långt bort från skolan, men troligen var det inom några kvarter. Vill minnas att jag inte fick så många rätt på mina svar.

Gunnel B berättar:
"Hade också fröken Sandgren första läsåren slutet på 1950-talet. Kommer också ihåg syster Rut som var högst upp, fick ofta gå till henne när jag blödde näsblod."

Långbro. Långbrodalsskolan under byggnad.
"Schaktingsarbeten vid Långbrodalsskolan år 1915. Bilden från Linbodavägen. Kortet från Åke Karlsson."

Ungefär här byggdes barackerna som jag gick i på mellanstadiet. Det här måste vara Sländvägen (Skolvägen förr), inte Linbodavägen som de skrivit till kortet. Det stora fönstret på gaveln är till gymnastiksalen, under den på källarvåningen låg simbassängen. Kommer ihåg när de stolt visade oss plastmattan de lagt in på det fina trägolvet i gymnastiksalen, kanske år 1967.

Långbrodals gamla skola
"Linbodavägen i förgrunden och Sländvägen (f.d. Skolvägen). Namnet är numera Långbrodalsskolan."

Så här öde såg det ut bakom skolan när den var ny. Gatorna de nämner är de som är alldeles intill skolbyggnaden. Uppskattar att kortet är taget på 1920-talet. Se de smala träden på Vivelvägen närmast, nu hundra år senare är de mycket stora och det är allén till Långbro gård.

Gaveln av skolhuset mot Linbodavägen. Dörren på gaveln är nog för varutransporter, till ex. maten till skolköket som låg en bit in i korridoren innanför.

Den här dörren verkar mer vara ingången till den administrativa verksamheten. Fast expeditionen låg en trappa upp.

Baksidan av skolan, tycker ju egentligen det mer ser ut som framsidan, hur var det tänkt från början ? Vägen framför heter Sländvägen, men tidigare hette den Skolvägen, kanske antyder att detta är framsidan av skolan. Längst upp till vänster är fönstren till vårt klassrum på lågstadiet och vi hade Fröken Sandgren dom första 3 åren. Det var i det fönstret hon hängde ut glasflaskan som frös sönder i det spännande experimentet. Ovanpå låg musiksalen, där gjorde man ingen vidare karriär. Det gick så dåligt att fröken Sandgren tilldelade mig triangeln att spela på.

Åren går, 1968 är lågstadiet slut och man får börja på mellanstadiet. Då flyttar vi in i de närliggande barackerna. Nu har vi inte längre fröken Sandgren. Vi får flera nya lärare beroende på vilket ämne vi har och några nya klasskamrater också. Vissa lektioner har vi på Långbrodals nya skola, (idag heter skolan Johan Skytteskolan). Gymnastik, träslöjd, syslöjd och musik hade vi där. Men redan tidigare hade vi besökt den nya skolan när vi hade läkarkontroll och skulle till tandläkaren. En minnesvärd utflykt var till Synagogan vid Kungsträdgården. År 1969 flyttar vi från Älvsjö ocj jag får fortsätta i en annan skola.

Nina B berättar:
"Roligt att se! Jag gick där från -1982 eller -1983. Född -1976. Bassängen fanns då också, men användes inte. Så fin skola!"

Ulf S berättar:
"1953 var det nog när jag börjar där, man lärde sig simma också"

Vaktmästarbostaden sett från Sländvägen, fd Skolvägen. Tänk så annorlunda det var på den tiden, 1960-talet, vaktmästaren bodde på sitt arbete. Fast det var likadant i huset där vi bor idag på den tiden att husets portvakt bodde i huset.

Martina K berättar:
"Bassängerna fanns kvar på min tid men användes inte. Vaktmästaren Tyra fanns också kvar och kändes som en reminiscens från äldre tider. Minns henne som snäll, även om hon inte var helt i fas med 1970-talets jämställdhetsdebatt. Hon brukade komma och fråga om det fanns några starka killar som kunde hjälpa henne bära något. Vi fick också gå dit och hjälpa till att dra stenciler. Tyra hade alltid en blå vaktmästarrock. Har för mig att hon bodde i den gamla vaktmästarbostaden som var hopbyggd med skolan."

Säkerhetstänkadet har ökat, nu har de fått en brandtrappa. Kommer nu ihåg att de satte på plastskydd på dricksvattenkranarna så vi inte skulle slå ut tänderna, kanske det var år 1968.

Baksidan av skolan och vad jag tycker ser ut som huvudingången. När vi skulle till toaletterna gick vi ut här och toaletterna låg på var sin sida. Fast vi hade nog toaletter på varje våningsplan också.

I flygeln till höger fanns gymnastiksal och simbassäng. Där fick vi lära oss simma, tanterna där som lärde oss simma var väldigt stränga. De skrek högt om man gjorde något fel och var man det minsta osäker kom de med stången med en ögla på och följde en beredda att fånga upp en. Naturligtvis jättebra så det inte hände någon olycka. I vänsterflygeln bodde vaktmästaren. Minns jag hade korkplattan ganska länge innan jag kunde simma säkert utan den. Kravet för att bli godkänd var 25 meter, det var fram och tillbaka i simbassängen.

Bert M berättar:
"Det jag kommer ihåg från Kråkslottet var badet jag gick i herrängens skola från 1953 till 1959. Vi fick lära oss simma i bassängen, minns stången med en kringla i vattnet framför mej som man hade som trygghet om man fick panik. Sen när det var dags att kliva upp gällde det att vara snabb för då drogs gardinernaupp ut mot skolgården och vi var ju alltid näck, och sen blev man skrubbad av en bastant badtant i duschen"

Per-Erik berättar:
"Ja, jag gick på bad där 1956-59. Glömmer aldrig den gemensamma tvagningen i de små karen: "och så borstar vi halsen", etc., följt av ett pass i simbassängen. Inget dumt upplägg!"

Här finns ett nytt hus byggt där de gamla barackerna stod. Någon skrev att man inte fick kalla de för baracker, de hade ett finare namn.

Stora fönstret är till gynmastiksalen och därunder simbassängen. Idag är det kontor längst ned. Till höger har de satt upp ett bollplank, på vår tid fanns inget utan man studsade bollen direkt mot väggen.

Här finns mer att läsa om Långbrodalsskolan:

• Långbrodalsskolan, Wikipedia