Mina vedermödor på nätterna:
2024

Innehåll:

• Min Nattbok, introduktion
• Min Nattbok 2017
• Min Nattbok 2018
• Min Nattbok 2020
• Min Nattbok 2022
• Min Nattbok 2023
• Min Nattbok 2024
  • 2024-01-16, En kylig natt på balkongen
  • 2024-02-17, En natt på balkongen i datorns tid
  • 2024-03-17, Drakens stjärnbild
  • 2024-08-25, Säsongstart augusti 2024
  • 2024-10-04, På en mörk plats med Nikon D800
  • 2024-11-07, Tyresta reservatet och nebulosor
  • 2024-11-16, Tyresta reservatet i månsken

Min Nattbok: 2024-01-16, En kylig natt på balkongen

Det har nästan varit oavbrutet molniga nätter i 2 månader nu. Jag som nu börjat få ordning på min stora APO refraktor är naturligtvis ivrig att få testa den. Den här dagen har det varit ruskigt kallt, -15 C och man går inte ens ut för att handla mat. Natten blir naturligtvis kall den också. Ser dock vid 18-tiden att molnen börjar spricka upp. Tittar på SMHIs prognos, ingen klar natt där, men det brukar ju aldrig stämma. Skall jag sätta ut teleskopet på balkongen ? Funderar under en halvtimme och så bestämmer mig för att göra det. Det här teleskopet behöver ca 2 timmar för att anpassa sig till yttertemperaturen, speciellt vid dessa låga temperaturer.

På balkongen i -15 C:

TS130 APO refraktor på Skywatcher EQ6 montering, kameran en Canon 6D. Det här är nya elsystemet, längre fram kan kablarnas längd optimeras och kortas av.

Jag kan nuförtiden få upp teleskopet på 3 minuter och sedan lite efterfix på några minuter till. När temperaturen är -15 grader Celsius kan man inte ta för givet att elektroniken fungerar. Många delar är mer gjorda för inomhusbruk. Det är också att det kan uppstå mekaniska problem. Jag har visserligen gått igenom monteringen och smort upp alla lager och kugghjul med Litiumfett. Jag ansluter strömmen omedelbart så att egenuppvärmingen får elektroniken på mer hälsosamma temperaturer. Motorerna i monteringen aktiveras också. RA motorn går kontinuerligt medan DEC motorn har en hållström som ger den lite värme den också.

Efter detta kan jag lämna balkongen för ett tag. Jag hann att bli ordentligt nedkyld på denna korta stund, bävar för när jag senare skall ta in det då iskalla teleskopet. Startar nu datorn inne i värmen och letar efter något lämpligt objekt på stjärnhimlen. Ser att Ugglenebulosan, M97 står 30 grader över horisonten i nordost, den får det bli. Det är en planetarisk nebulosa på 2030 ljusårs avstånd, den anses vara 8000 år gammal. Börjar med att rikta in teleskopet vilket kan jag kan göra från insidan av fönstret i goa värmen. Gör en plate solve på bilden som fås från där teleskopet tittar. Med plate solving kan den beräkna mycket exakt var M97 står i förhållande till det fel som alltid blir när man flyttar teleskopet till nya objekt. Med denna procedur får man en exakthet på bättre än 1/60 av en grad, eller 1 bågminut. Börjar nu med fokuseringen, brukar alltid bli problem och detta teleskop har en nykonstruerad fokuserare. Och problem blir det, har inte lyckats trimma in alla parametrar rätt än för programmet som styr fokusmotorn. Det som är problem är att fokusen förflyttar sig ganska mycket när teleskopets temperatur ändras från +20 C inomhus till som i denna natt till -15 C. Dels så blir teleskoptuben kortare när dess metall krymper i kylan, sedan påverkas optiken också. Men efter 15 minuter så sitter fokusen där den skall vara. Detta är dock bara temporärt, det har bara gått en timme sedan jag satte ut teleskopet så teleskopets temperatur är inte nedkyllt till yttertemperaturen än. Börjar dock att fotografera ändå, mest för att se att allt fungerar. Fotografierna kommer in, men man kan se att nu har det börjat dyka upp moln. Senare när teleskopet är i termisk balans börjar jag ställa in fokusen på nytt. Nu går det inte alls och det beror på att det blivit för molnigt. Det förde i alla fall med sig att jag kunde testa fokussystemet lite mer. Ändrade en del i parametrarna för att automatiken bättre skall hantera olika situationer som temperaturvariationer. Värmebanden matas idag bara med 6 volt istället för 12 volt som det var tidigare, det har reducerat effekten och är nu under 2 Watt styck. Det är en förberedelse för framtida batteridrift. Jag har haft ut teleskopet vid minst 4 tillfällen med denna konfiguration, än har det inte kommit någon imma på huvud teleskopets eller guide teleskopets front linser.

Jag har lite andra problem också, styrutrustningen är baserat på Linux vilket jag inte är så van att hålla på med. Vid uppstart "stjäl" vissa enheter kommunikationsportarna för andra enheter. Speciellt monteringen verkar kräva att ligga på port 0. Jag kan avhjälpa detta med att dra ut USB kablarna och sedan sätta in de i rätt ordning. Man får i regel också starta om utrustningen, allt tar sin tid. Men ikväll hann jag undersöka lite noggrannare vad sker och går fel.

GPS:

En annan sak som jag kunde få ordning på denna kväll är GPS mottagaren. Rätt tid och platsens koordinater är viktiga för att teleskopet skall hitta rätt bland stjärnor och galaxer där ute. Det är framförallt när jag tar med mig utrustningen till mörka platser med bilen. Där ute har jag inte tillgång till internet och utnyttjar då GPS klockan och den position den räknar ut. Jag har haft mycket problem med detta och köpte nyligen en ny GPS mottagare. Den får jag inte att fungera överhuvudtaget. Passade på att testa detta nu när teleskopet står ute på balkongen och har kontakt med navigationssatelliterna. Fick aldrig ordning på det utan plockade fram en annan GPS mottagare som jag köpte för något år sedan. Den har jag heller aldrig fått igång på min utrustning, men när jag testade på min kamrats utrustning gick den igång. Den är av typen minimal och har USB kontakten direkt i sitt hus. Den måste anslutas med en förlängningskabel för att flyttas ut från USB huben till en plats där den kan få kontakt med satelliterna. Konstaterade efter ett tag att det var just denna förlängningskabel som krånglade. Här är något om hur man ställer in parametrarna för en GPSmottagare i KStars/INDI.

Kvällens avslut:

Efter några timmar känner jag mig nöjd och kan stänga ner utrustningen. Nu skall dock det iskalla teleskopet tas in, fingrarna hinner bli alldeles stelfrysna även fast det går relativt fort. När väl teleskopet är inomhus igen börjar det direkt samlas en massa dagg på teleskoptuben. Den får stå öppen över natten utan skyddslock så den torkar upp fortare. Hur gick det Ugglenebulosan då ? Tyvärr blev det aldrig några bilder på den på grund av molnen. Men natten blev lyckad ändå med några problem lösta. Drömmen är ju att kunna ta med sig detta teleskop ut till någon mörk plats. Men då måste allt fungera och vara pålitligt, det tar tid att lösa. Den dag då det arbetet är klart har jag två teleskop som jag kan ta med mig ut. Dels detta teleskop, 910 mm f/7 och sedan den vidvinkliga på 300 mm f/4.

/Lars