Advertisement / Annons: |
Sveriges historia
|
Myttingelinjen på Värmdö i Stockholm. |
Vretafortet 6:e batteriet:Här undersöker vi Vretafortet batteri 6. Den är mycket svår att se på flygfotot, men vi går i skogen i det väderstreck där vi tror det skall ligga. |
Efter att ha gått i skogen en lång väg på nästan obefintliga stigar kommer vi fram till denna väg. Vi följer den i riktning mot norr. Efter att ha gått på vägen några hundra meter får vi se denna grind genom buskaget och vi förstår att fortet inte kan vara långt bort. Nu ser vi fortet skymta fram, det verkar ligga ganska djupt ned. En vallgrav, vi går en bit i medurs riktning. Men vi kommer inte långt, vallgraven är vattenfylld. Dräneringssystemet måste ha blivit igentäppt, hela bottenplanet på byggnaden står under vatten. Fortet är likt de andra men är lite mindre. Samma mur med skyttevärn omger det innre fortet. Det här fortet har fem kulsprutenästen. Miljön här nere är spännande. Här är dörrarna öppna och det hade varit spännande att kika in. Men att vada i vattnet barfota känns inte så lockande, det är stor risk att det ligger vassa föremål på botten. |
Dörrarna till höger är gjorda av trä, kanske alla dörrar var gjorda i trä från böjan. Förruttnelsen har gått hårt mot dörrarna. På håll upptäcker vi en andra stålgrind. Återigen detta tak med sina små hättor. Bunkern ligger i en sluttning, en trappa leder ned till ingången av det som vi förmodar är ett ammunitionsförråd. Även här verkar det som man var tvungen att släpa ammunition och kulsprutor upp och nedför en trappa. En öppning i muren för en större kulspruta, kulsprutorna satt antagligen fast i ett stålfundament.. Järnvägsrälsen som vi också sett på de andra forten och dess vändskiva. Vattendjupet är bara ett par decimeter så ett par rejäla gummistövlar hade räckt för att vada ut där och få en inblick i innandömmet. På andra foton vi sett har vattnet stått kanske en meter högre. Hättorna på taket. Vi lämnar nu batteri 6 och skall ta oss till batteri 5. En bit ut från fortet ser vi denna stensatta mur. Vi följer en liten grusväg. Grusvägen övergår i skogsstig för att senare inte vara någon stig alls. OBS, den här beskrivningen är i omvänd ordning kronologist relativt batteriordning. |
|
|