Sveriges historia
Myttingelinjen

Myttingefortet 3:e batteriet:

För att besöka det 3:e batteriet tar vi bilen och åker längs Skäggavägen på östra sidan för att hitta någon lämplig parkeringsplats. Hittar dock ingen just där vi ville börja, fortsätter dock längst ut på Skägga. Det är där kortet på inledningssidan är taget. Vi vänder och åker in en bit på Fredriksborgsvägen och där hittar vi en plats vi kan parkera på.

Från parkeringen tar vi denna skogsväg som leder norrut. En bit in på vägen får vi se detta, en stensatt grop. Hade det inte varit inne på ett gammalt militärt område hade vi gissat på att det är en gammal fångstgropp.

Här har vi precis kommit fram till 3:e batteriet. Ett långt sprängt schakt leder nedåt. På flygfotot ser vi att det är här nere som själva fortet ligger. Det ser riktigt spännande ut, kommer vi kunna nå ända fram eller är det avspärrat ?

Väggarna är dekorerade med graffitti så vi är inte de första som är här efter fortets nedläggning. Här känns luften fuktig. Det här fortet är något helt annat än de två tidigare forten vi besökt, här har det stått kanoner !

En stålgrind möter oss, men den är öppen så vi kan ta oss in till vallgraven eller vad vi skall kalla det.

Till vänster den trekantiga byggnaden i betong, utanför den väg som leder runt byggnaden. Utanför detta lika branta väggar mot omgivande berget. Här nerifrån syns inget av kanontornen.

Det finns många ståldörrar som leder in i fortet, men även på motsatta sidan in i berget. Den jämngrå betongen bryts av med färgglada inslag.

Ett större bergparti har ingjutits i betong. En gång om året ordnar DN tillsammans med närliggande hotellet guidade turer. Jag antar att det är hit de går, övrig tid är det stängt. Det bor fladdermöss här inne och de skall man inte störa.

Vi fortsätter gå runt byggnaden, det är ganska enkelt att ta sig fram.

Spännande bergsformationer att se och fota på vägen runt.

Här har vi gått halva sträckan. Det är lite bredare här, eller i varje fall inte lika igenvuxit.

Tallarna avtecknar sig mot den blå himlen, riktigt vackert sett här nerefrån.

Fler konstnärliga talanger har varit i farten.

En dörr utan grafitti, vad nu då ? Förklaringen, här står vatten, dräneringen har inte fungerat. Någon verkar ha gjort ett försök att nå fram med hjälp av en klen trädstam, utan att lyckas dock.

Vi har nu gått varvet runt och ger oss ut genom grinden, ingen har låst den medans vi har varit här inne.

Vi tar nu ett varv på omgivande berget för att få se var kanonerna stått. Här ser vi rakt över den sprängda gången i nordlig riktning.

Grinden sett uppifrån. Hur försvarades detta fort, genom gången ned kunde ju fienden ta sig fram ganska enkelt.

På den innre byggnadens tak ser vi kupoler. Kupolerna bör vara där kanonerna stått. På flygfoto eller på skissen i den tidigare länken till SLU syns 7 kupoler, den största kan man anta varit eldledningstation och de andra sex kanoner.

Ett kraftigt stålstag är ingjutet i berget, ett fäste av något slag.

Liknande påbyggnader har vi sett tidigare.

Den vackra ogräsplantan växer även här.

Den tycks trivas bäst i betong och sprängsten. Här väntade man sig tydligen att fienden skulle komma eftersom man lagt ut all denna sprängsten som hinder.

Berget är mjukt avrundat med betong. Där framme står en till ventilation eller vad det nu är.

Mot norr och fortet.

Här kan vi för första gången närstudera det vi tror är ventilationsutblås. Men nu blir vi tveksamma.

Det här fortet var det mest spännande hittills, åter till bilen för att fortsätta norrut för att studera de sista fyra forten, de heter Vretaforten.