Sveriges historia
Myttingelinjen

Vretafortet 4:e batteriet:

Vi är nu klara med de tre Myttingeforten och börjar nu med de fyra Vretaforten som tillhör samma linje. Vår vandring sker inte i batteriordning men i återberättelsen här gör de det. Vretafortet 4:e batteriet som vi besöker sist blir efteråt mer dramatiskt än vi räknat med som ni kan läsa om på slutet.

Vi parkerade vid närliggande hotellet och hit till 4:e batteriet är det omkring 800 meter att gå, vi kom dock från 5:e batteriet genom en genväg i skogen.

Även här är murarna i inledningen byggda av sprängsten.

Rester av ett militärt bandfordon, eller modernare grävmaskin? Gummidrivband fanns inte på tidiga stridsfordon, kanske inte på moderna heller.

Längre fram längs muren ser vi här hur den betongmurade delen tar vid. Det är också där kanonerna stått placerade.

En öppning i muren för kulsprutans placering som även här kunde flyttas runt på en smalspårig järnväg.

Här kan ni läsa mer om kulsprutor:

• https://sv.wikipedia.org/ wiki/ Kulspruta (Kulspruta, Wikipedia)

Jag klättrar upp på bakomliggande berget för att få en bättre överblick. Platån vid nedre delen av muren är där soldaterna antas ha stått för att skjuta över muren mot fienden.

En utlöpare från skyttevärnet in mot berget. Vad har den haft för funktion tro ?

Jag klättrar ned till markplanet för att se närmare. Ingen öppning in i berget, jag tänkte att det kanske funnits ett amunitionsförråd här. Jag skulle gått längre in för nu misstänker jag att det kanske var någon dörr på höger sida längst in.

Här ser ni en bit av rälsen, säkerligen för att det torts allt var ett ammunitionsförråd längst in.

En välbevarad sträcka av rälsen längs försvarsmuren. Försvarsmuren fortsätter till vänster efter berget.

En trött flicka väntar på att få åka hem.

På väg ut passerar vi denna mäktiga spärr av sprängsten.

Vi lämnar nu området.

I början som jag skrev skulle det visa sig bli mer spännande än vi trott. David som tipsade om denna försvarslinje hänvisade också till ett dokument. Det dokumentet avslöjar att här har förvarats radioaktivt avfall och det i just detta batteri nummer 4 som vi nyss besökt ! Nu blev vi inte självlysande och självklart är området säkrat och sanerat.

Här kan ni läsa om detta:

• Kartläggning av äldre anläggningar där radioaktivt matrial har lagrats eller hanterats (Strålsäkerhetsmyndigheten)

Ett par utdrag ur dokumentet:
"Den 13 juli år 1954 startades den första svenska kärnreaktorn, forskningsreaktorn R1, nedsprängd i berget vid Drottning Kristinas väg vid KTH mitt inne i Stockholm. Det fasta avfallet från R1 växte med tiden i volym och andra förvaringsutrymmen än de som stod till buds på Drottning Kristinas väg måste skaffas. AB Atomenergi bad då försvarsmakten om hjälp med att hitta en lämplig plats för lagring av avfallet. Från omkring år 1956 kunde man av försvaret hyra en anläggning i anslutning till de gamla fortifikationsanläggningarna cirka 200 m nordost om Vretafortet på norra Värmdö. Anläggningen var det 4:e batteriet (ett kulsprutebatteri) i den s.k. Värmdölinjen (även kallad Myttingelinjen) vilket var en försvarslinje avsedd att skydda den viktiga farleden till och från Stockholm vid Oxdjupet och befästningsverket Oskar-Fredriksborg från angrepp från landsidan"

"Värmdölagret avvecklades 1967 och återlämnades rengjort från aktivitet till försvarsmakten. Det i bergrummet samlade avfallet hade då antingen dumpats i Landsortsdjupet eller förts till Studsvik."

Man blir lite förvånad av att läsa att de dumpat det radioaktiva avfallet i havet. Det är endast ingjutet i betong och vad som händer med gammal betong ser man här, hundra år och det börjar vittra sönder. Nu var dock det radioaktiva avfallet säkerligen av mycket låg aktivitet, men ändå, skulle man gjort så idag ?

På vägen i de natursköna omgivningarna ser vi ett par rådjur förskrämt springa in i skogen, de kan skymtas i mitten av fotot.