Sveriges historia
Befästningslinjen Södra Fronten

Måndalsfortet:

Nu är det bara Måndalsfortet kvar att besöka. Det ligger i södra Tyresö vid Gudö i anslutning till ett industriområde. Det har hunnit bli november nu och hösten går över till vintern, men det är förhållandevis varmt, +10 C. Någon cyckeltur blir det inte tal om, vi tar bilen.

När vi kommer fram ser vi att det finns en parkering. Inte alltid det är så bra ordnat som här.

Vi har redan på kartan sett att fortet bara ligger 50 meter in i skogen och uppför berget. En stig leder som vi finner leder oss upp för berget.

Fort nummer 1:

Vi hinner inte gå långt förrän vi ser den första delen av fortet torna upp sig framför oss. Här har en del av muren rasat och vi klättrar över de stenarna. Det här fortet är det som ligger längst västerut. Att jag kallar det nummer 1 är mitt eget påhitt, jag kunde inte hitta att de har några enskilda namn.

Skottgluggarna, innanför här stod soldaterna med sina gevär och försvarade sig mot den tänkta fienden.

Till vår förvåning ser att detta fort inte är förseglat som de tidigare vi besökt varit. Spännande !

Vi går in genom dörren och en lång gång längs skottgluggarna möter oss.

På fortets tak ser vi små skortstenar, funktionen har säker varit någon annan.

I bortre änden finns ytterliggare en dörr, den har släppt från sina gångjärn och ligger på marken.

Små krokar finns ingjutna i fortet längs sidan. Antagligen det vi tidigare läst om, de har använts för att hänga upp kamouflagenät på.

Vi följer fortet mot öster. En stig fortsätter sedan leda oss till nästa fort, totalt skall Månskensfortet bestå av 6 delar.

Fort nummer 2:

Genom träden ser vi nästa fort.

Det är av en likadan konstruktion och följer bergets krökning.

Även här finns möjlighet att gå in i fortet. Även Månskensfortet har bekostats av privata medel och senare skänkts till militären.

Grafittimålarna verkar älska dessa fort och har gjort färggranna dekorationer över hela dess inre yta.

Ännu en skorsten, antagligen är det en ventilation. Forten var bemannade med många soldater dessutom var det antagligen ganska fuktigt här inne. Hela linjen bevakades av värnpliktga gamlingar, dvs äldre än 32 år, häpp, vad är en kry 62-åring då ?

På insidan av dess skottgluggar finns eller fanns stålplåtar som man kunde skjuta för öppningen med.

Slutet av fort nummer 2. Från här och till nästa fort finns det ingen mur och det är en öppning i skogen nedför berget.

Vi följer stigen till nästa fort.

Fort nummer 3:

Fort nummer 3, återigen samma konstruktion och även denna är öppen för tillträde.

Fortet är inte helt övergivet, en katt bevakar vilka som ger sig in i fortet.

Vy ut från en av skottgluggarna, den är begränsad, man får ingen överblick av omgivningen.

På mitten av fortet finns ännu en dörr. Alla dessa dörrar är tillverkade i grov stålplåt, det kanske räkte för de vapen som fanns för hundra år sedan. De här forten började planeras och byggas första åren på 1900-talet, innan första världskriget. På den tiden fanns varken flyg eller stridsvagnar.

Slutet av fort nummer 3 slutar vid en bergskam och är prytt med grafitti.

Fort nummer 4:

Där berget ligger som högst har de placerat fort nummer 4. Det ser lite spökligt ut där det sticker fram mellan träden. Det är yttre sidan vi ser, den som är vänd mot den tänkta fienden.

Vi går upp längs stigen och kommer till baksidan av fort nummer 4. Upp till fortet ledder en stensatt mur.

Lite annan karaktär på dessa skottgluggar, mer långsmala, är de av senare konstruktion eller har det bara blivit så tro ?

Det är nästan svårt att se dörrarna i den mörka murriga mossan som växer längs betongbunkrarna.

På den här sidan är det tänkt att vi befinner sig, men varför har de skottgluggar vända åt detta håll ?

Den låga rampen som soldaterna stod på när de med gevären siktade på fienden de såg genom skottgluggarna, riktningen är söderut.

En tapp till av gångjärnen som tidigare en av ståldörrarna hängt på.

Fukten dryper längs murarna och där trivs mossan bra.

Här över öppningen har det sutit någon slags hätta.

Sista öppningen in till fort nummer 4.

En böljande mur längs berget ansluter till fortet och leder oss vidare.

Fort nummer 5:

Det 5:e fortet är av en annan konstruktion. Kanske beror det av den branta terrängen här. En trappa leder ned till skyttebunkern.

Man får nästan känslan av att någon bott här nyligen.

Bunkern är i två plan.

Det här var det sista fortet av bunkertyp. Vi klättrar ned för berget och fortsätter vidare på promenadvägen österut drygt hundra meter.

Fort nummer 6:

Det här är den sista bunkern, eller mer skyttevärn. Den ligger alldeles nere vid Långsjön, den leder vidare till andra sjöar för att tills sist rinna ut i Östersjön. Kanske det på Vikingatiden gick att segla ända in hit.

Här fick soldaterna ta första attacken. De är helt oskyddade från angrepp bakifrån.

Den ser spännande vackert ut i naturen där betong och natur håller på att förena sig.

Nedanför försvarsmuren ser vi att en hel bäverfamlij verkar ha kalasat på träden. Det är inte bara människan som bygger försvar och bostäder.

Här finns mer information om Måndalsfortet på Wikipedia:

• https://sv.wikipedia.org/ wiki/ Måndalsfortet (Måndalsfortet, Wikipedia)

Det här var det sista fortet på Södra fronten. Vi har också besökt Myttinge linjen på Värmdö, gå upp ett steg i menyn för att se det reportaget.