Stockholms Galgbackar
och
Avrättningsplatser

5, Pelarbacken galgbacke, ca åren 1300 - 1500:

Något förvirrande kallas den för Käpplingestenen på fotot, Kalvariestenen kallas den för idag. Vi har läst att det invid denna galgbacke skall ha stått tre minnesstenar. Den ovan finns bevarad och står idag på Medeltidsmuseet. Det finns flera gamla fotografier på denna sten från slutet av 1800-talet då den fortfarande stod vid Pelarbacken som här på fotot.

Samma bild som ovan men urklippt runt stenen och kontrastförstärkt:

Motivet är religöst och skall vara en påminnelse om Kristi lidande för de förbipasserande. Gjutjärnsramen som håller stenen skall ha monterats tidigt 1800-tal. Antagligen stod stenen längre upp på berget tidigare innan huset byggdes, min egen gissning. Stenen kallas minnessten och sattes upp år 1511, det bör då vara efter att galgbacken flyttats till Galgberget vid Stigberget. Långt tillbaka fanns inte Götgatan, man kan på kartor från 1600-talet se en väg passera närmare där denna sten stod. Vitsen var ju att de skulle se denna sten vid passage in till Stockholm och tänka till.

Det finns flera beskrivningar av avrättningar på Pelarbacken, här är ett utdrag av text som skrivits av Henrik Schuck (ingår i Projekt Runeberg), den fullständiga texten finns här:

"Vida lättare var det att upptäcka den tidens mycket oerfarna myntförfalskare. Den 13 oktober 1494 förekom ett dylikt mål. Sonen till en klensmed i Nyköping hade förfärdigat en falsk myntstämpel, vilken Tomas Nilsson från övre Sastamara socken i Finland fått låna. Med hjälp av denna stämpel hade han av bleck fabricerat ett markmynt, som han sökte utprångla. Upptäckten skedde naturligtvis genast, och med honom hade rådet intet medlidande. Han dömdes nämligen ej blott till hängning, utan till kvalificerad hängning, nämligen »till rep uti en vippagalge vid allmänningsvägen med händerna bundna och samma mynt (hängande) på honom». Avrättningen skedde tydligen på galgbacken invid den stora landsvägen söderut på Södermalm. Den var belägen på den högsta punkten vid Pelarbacken ovanför nuvarande Björns trädgård, där halvtannat decennium senare tre kalvariestenar uppsattes. 1499 skedde en annan myntförfalskning, men redogörelsen för denna är så oredig, att man egentligen blott får veta, att falska mynt utprånglats. En tredje omtalas den 4 september 1490."

Utsnitt av 1674 års karta.

"Karta öfver S:ta Catharina församling år 1674, uppgjord af f. d. Rektorn vid Catharina allm. läroverk Carl Björling på grund af de af Stadsingeniören J. Holm nämnda år utfärdade tomtritningar. Ungefärlig skala 1:2500"

På dena gamla karta från år 1674 baserad på Johan Holms tomtbok finns Kalvariestenarna utritade. Dock bara på denna rekonstruktion från år 1916 utfört av Carl Björling vilket är märkligt.

Vid vårt första besök här tolkade vi det som att Kalvariestenen stått längs Högbergsgatan och letade där. Här har vi från Högbergsgatan gått in bakom Andreas kyrkan. Inte så fel för härintill gick förr Golgatan där de avrättade fick gå för att komma till galgen.

Nu vet vi att de foton vi sett är tagna från Götgatan, på den tiden fanns inga höga hus som blockerade utsikten mot Pelarbacken. Pelarbacken ligger på höjden ovanför Björns trädgård där det stora vita huset står, det huset finns kvar än idag (2022). Pilen pekar på platsen där Kalvariestenen stod vid kanten av Pelarbacken.

Kanske det var så här de dödsdömda fick gå från Stortorget till galgen vid Pelarbacken:

Länkar med information om Pelarbacken och avrättningsplatsen:

• https://stockholmskallan. stockholm.se/ post/ 31009 (Kalvariestenen, Stockholmskällan)
• https://sv.wikipedia.org/ wiki/ Kvarteret Pelarbacken (Kvarteret Pelarbacken, Wikipeadia)
• http://www.vilan.org/ sodermalm/ hogalid/ pelarbacken.html (Pelarbacken, Arne Munthe)

Några dagar senare.

Efter nya efterforskningar vet vi nu var vi skall leta. Åter i Björns trädgård, riktningen är åt norr. Där pilen pekar bör stenen ha stått. Vi går uppför trappan ioch åt vänster för att se om vi ser något spår av bergknallen där stenen stod. Det bruna huset står på Pelarbackens högsta punkt, där fanns en väderkvarn och troligen låg galgbacken där också, mitt eget antagande.

Joon P berättar:
"Jag bor sedan 2005 i det röda huset. För några år sedan bytte vi dagvattenavrinning och då kom Stadsmuseet och grävde sig ner i innergården precis utanför mitt fönster - där låg resterna av det kapell som Kapellgränd är döpt efter, ett par meter ner. Tror de sa att det var från sent 1500-tal. Spännande utsikt! Utöver det så hävdade damen jag köpte lägenheten av att det under de två små husen mellan vårt hus och moskén finns en gammal fångkällare där kvinnorna satt inför de beryktade häxprocesserna i Katarina."

Här på baksidan av restaturangen MAX ser vi berget. Svårt att se men det verkar bara vara en mycket smal kant intill berget, antagligen har de sprängt bort de sista resterna av berget där stenen var förankrad.