Göran Kajler:
Berättelsen om mitt teleskopbygge

Innehåll:

1. Introduktion av Lars
2. Bygget av teleskopet och monteringen
3. Observationerna

1: Introduktion av Lars

Nu år 2017 besökte jag MAKs (Mariestads Astronomi Klubb) och deras astronomimöte vid deras årliga träff.

• MAK, Mariestad star party 2017

Där fann jag ett äldre teleskop ståendes utställt för försäljning och tyckte det såg bekant ut. Vid närmare betraktelse såg jag det var ett teleskop byggt efter R. Schöldströms ritningar som företaget Clas Ohlson sålde som en bok på 1960 och 1970-talet. Efter ett tag fann jag ägaren, Göran Kajler.

Det var spännande, det var ju ett sådan som jag hade gått och drömt om att bygga och nu stod det här framför mig. Att jag själv aldrig satte igång med det var att slipningen av spegeln kändes alldeles för komplicerad så det blev bara en dröm.

Jag tog flera bilder av teleskopet och frågade också Göran om han inte kunde berätta lite av historien om detta teleskopbygge med tillhörande montering. Göran blev glad över att få berätta detta och nu kan ni läsa hans historia här.

2: Bygget av teleskopet och monteringen

Göran Kajlers berättelse:

Jag köpte min spegel, tror det var ifrån firma Meridian i Göteborg. Den kostade någonting på 300 kr på den tiden. Var nere i Göteborg och hämtade den. Mamma var med och skjutsade mig. (Undrar om det var enbart för den skull hon skjutsade mig?) Vågade inte ge mig på spegelslipning som verkade mer komplicerat än själva byggandet av teleskopet.

Den köpta spegeln hade inte 150 cm brännvidd utan 132 cm. Det innebar att okularet fick flyttas ned en bit på tuben. Andra modifieringar som tillkom under resans gång var kullager istället för glidlager på timaxeln (RA), sekundärspegelhållaren fick en annan hållare, cirkelskivor tillkom, en förbättrad klämma till deklinationsaxeln med inbyggd justering samt en filterhållare inne i tuben. En motvikt i bakänden var tvungen att tillföras då kamerautrustning tillfördes. Motvikterna på tuben består av upphittade tryckpressmatriser från PD's tryckeri i Åmål. En solprojektionsskärm tillkom också av delvis avdankad utrustning från jag vet inte var längre.

Bodde hemma i Åmål på den tiden och man var ganska ensam om sin hobby och man hade ingen att fråga. Skrev ett brev till ingenjör Ragnar Schöldström vid ett tillfälle minns jag och fick ett vänligt svar tillbaka. Kul.

Vi hade ingen verkstad hemma utan i stort sett bara en verktygslåda med hammare, skruvmejsel och borrmaskin. Därför frågade jag min slöjdlärare om jag fick bygga ett teleskop i slöjden. Javisst fick jag det men han blev väldigt förvånad över storleken när jag visade honom ritningen. Dock tror jag han blev glad över en så entusiastisk slöjdelev och jag fick mycket extra hjälp. Jag tog vara på varenda minut av slöjdlektionerna men han förstod ju att jag inte skulle hinna klart ett sådant här projekt på de få slöjdtimmarna som var schemalagda. Därför sågade han till, särskilt till stativet, och förberedde många bitar på bandsågen och elhyveln när jag inte hade lektion. (Vi elever fick inte använda dessa två maskiner). Blev därför väldigt glad när jag kom till nästa lektion och såg den hjälp jag hade fått.

Detta bör ha varit i åttonde klass och i nian fick vi metallslöjd och en ny lärare. Han var snart lika entusiastisk som förre läraren. Jag fick dock slita hårt för att få till metalldelarna. Särskilt minns jag flänsarna till axlarna. Dessa fick jag borra fram ur en 1cm tjock plåt och sedan fila ned taggarna. Det var tidsödande och svettigt. Sedan tog han med mig till en mekanisk verkstad där vi fick hjälp med att svetsa ihop den lilla och stora flänsen på respektive axel.

Sista terminen fick jag också tillgång till en källare med verktyg hos en släkting. På rasterna sprang jag dit och utförde de sista kompletterande arbetena på tuben minns jag. Målade den svart inuti. Denna färg luktar speciellt och den finns kvar ännu. Den doftar underbart tycker jag och varje gång jag känner den så förflyttas jag tillbaka till denna källare där jag stod och målade på rasterna. Sedan lackade jag den 5 gånger på utsidan på rekommendation av min släkting som var en duktig hantverkare.

Fick låna ytterligare en källare med verktyg av en nybliven astrokompis i stan (han var säkert 75 år eller något sådant). Där gjorde vi gjutformen till motvikten som gjöts i cement. Han hjälpte mig också med att hårdlöda ett fäste i mässing till sökaren (blev en originell variant).

Det var också i hans trädgård som jag första gången ställde upp teleskopet, borde ha varit i maj 1971. Tittade på månen redan på eftermiddagen mot blå himmel och kunde konstatera att det blev en jättebra bild. Hade sedan tidigare en liten tubkikare med 40mm lins och zoom 15-40x inhandlad av mor i stadens ur-affär. Det är en annan liten historia.

Den var min referens över bildskärpa och kontrast. När jag nu tittade in i det här teleskopet så var jag helt överväldigad av glädje. Bilden var både skarp och kontrastrik. Senare den kvällen hade min astronomikompis dotter syjunta i huset. Han rekommenderade dom att komma ut och titta i teleskopet och snart stod jag där och förevisade månen för en hel syjunta. Äntligen var teleskopet klart.

3: Observationerna

När det gäller mitt observerande med teleskopet så var nog första tilldragelsen Marsoppostionen det året (1971). Jag hade länge varit nyfiken på Mars och hade en slags drömbild av mig själv sittande vid det där teleskopet tittande på Mars ut genom ett fönster på översta våningen i Fyrtornet i Åmål.

Det var ett stort hus som en gång i tiden hade fyra torn på taket, därav namnet. Nu bodde vi en villa, hade trädgård och en liten terass där teleskopet stod uppställt, och hade hyfsat bra förutsättningar. Jag minns att jag kunde se polarkalotten och Syrtis Major.

En lite komisk historia utspelade sig två år senare vid nästa Marsoppostion när jag hade flyttat teleskopet till vår sommarstuga någon mil utanför stan. Jag hade ställt upp teleskopet på en liten kulle med utsikt över Vänern. Utsikten var dock begränsad på grund av skymmande träd. Jag insåg snabbt att om man kunde såga ned en del träd så skulle jag kunna förlänga observationstiden. Problemet var bara att de inte stod på vår tomt utan på fiskarns mark.

Fiskarn var en av de fast bosatta i området och han såg alltid sur ut. Vi barn var rädda för honom. En gång hade vi fått för oss att vi skulle bygga en stenpir vid lilla badviken så vi slängde i den ena stenen efter den andra. Rätt vad det var så kom plötsligt fiskarn förbi på en av sina kvällspromenader. Som alltid med en jättestor bred grå keps på huvudet, långstövlar, händerna på ryggen och en bister uppsyn. Han blev naturligtvis sur när han såg vad vi höll på med och beordrade genast upp varenda sten som slängts i. Alla satte genast igång med att plocka upp sten.

Det var denna man som ägde marken där träden stod. Det gällde sex stycken ganska höga aspar. Jag hade frågat mormor vad hon tyckte och hon tyckte inte det gjorde så mycket om de försvann. Eftersom han bodde någon km bort och det var både berg och skog emellan honom och oss så var sannolikheten ytterst liten att han skulle upptäcka detta tilltag så jag gick till verket med en bågsåg. Det bar sig dock inte bättre än att när jag stod där sågade som bäst så kommer naturligtvis han gående, som vanligt i sin jättestora keps, långstövlar och händerna på ryggen. Han kommer fram och han ser inte glad ut. Han frågar naturligtvis vad jag håller på med och jag svarar lite oskyldigt och glatt att jag sågar lite. Han förklarar då att träden står på hans mark.

Förvånad svarar jag att jag inte visste det även fast det uppenbart var så. Snabbt skyllde jag över ansvaret på mormor och jag fick strax förklara vem min mormor var. De kände till varandra. Han sa att jag fick se till att snygga upp efter mig och så gick han iväg. Jag hade dock inte fällt färdigt alla träden utan hade ett par kvar. Sågade ned även dessa.

Nästa dag jobbade jag vidare med att såga upp och snygga till och då dyker han åter igen upp. Han inspekterar området och undrar lite försynt om jag sågat ned fler träd. Nädå, det här var nedsågade redan igår. Sedan kom frågan..., varför hade jag sågat ned träden? Jag sa som det var, det är ju Marsoppostion just nu. Vadå sa han? Jo det är Marsoppostion just nu. Mars står sällsynt bra till för observation. Mars kommer nära jorden vart sextonde år på grund av att Mars bana runt solen är elliptisk. Han var helt klart överraskad tittade lite förvirrat på mig och sedan gick han iväg. Jag kände mig som en stor skurk och allt ihop var mycket mycket pinsamt.

En annan begivenhet var Merkuriuspassagen i november 1973. Fotograferade av den projicerade bilden men det var svårt att se pricken på korten. Eftersom jag var fotointresserad hade jag köpt in en begagnad systemkamera av märket Exacta med inbyggd kniv. Med denna kunde man skära av filmen och provframkalla en liten snutt vilket passade mina syften utmärkt. Pappan till en av mina klasskompisar svarvade till en rörstump med en fläns på. På denna kunde jag sedan fästa systemkameran och fotografera i primärfokus. Jag hade vid det här laget bytt ut den ursprungliga okularhållaren (rörstump med sidoskruv) mot en rack & pinion samt flyttat fram spegeln i tuben för att få ut fokus från tuben.

Jag började fotografera månen och fick med en bild i första numret av Scanam, en ny tidskrift för amatörastronomer (1972). En av mina klasskamrater hade en pappa som jobbade som journalist på Nya Wermlandstidningen och han hade hört talas om detta. En dag ringde han och undrade om han fick göra en intervju och sedan skriva en artikel itidningen, vilket han fick.

Strax fanns ett stort reportage i tidningen och kompisarna på skolan kommenterade mitt intresse. Dock blev jag mycket besviken när jag såg min bild på månen i tidningen. Om tryckningen hade gått fel den här dagen eller om tidningarna på den tiden inte kunde fånga upp gråskalor överhuvudtaget vet jag inte men bilden såg fruktansvärd ut och jag skämdes. Dessutom stod det att en dansk professor hade berömt bilden. Så var inte fallet utan jag hade bara skickat in den till månsektionen i Scanam och haft lite konversation med dess ordförande Uffe Gråe Jörgensen.

Efter detta ringde vår lokala tidning, Provinstidningen Dalsland, upp mig och frågade om inte även dom kunde få göra ett reportage. Jag sa nej och förklarade att jag inte ville ha så mycket uppmärksamhet. Kommer ihåg att den stackars journalisten verkligen lade ner sig på att övertala mig men det blev nobben. Nu fick det vara slut på det här. Förlåt PD!

Med tiden flyttade familjen runt och en dag flyttade jag hemifrån. Möjligheterna att ställa upp teleskopet någonstans försvann under lång tid. Vid återkomsten av Halleys komet 1986 kom det dock fram och jag kunde ställa upp det en kortare tid i trädgården hos en jobbarkompis. Detta var i Karlstad. Jag fotograferade kometen under ett par dagar men det var bara en liten suddig fläck som förflyttade sig på himlen.

Hann väl för övrigt med lite stjärnfotografering med manuell ledning på 10-20 min. Sedan dess har det inte blivit så mycket använt, mest beroende på att jag bott mycket i lägenhet i Göteborg. Bor numera i ett radhus med liten trädgård åt söder men spegeln är numera ganska grå och lämpar sig endast för månen och planeterna.

Så var det dags att göra sig av med garaget där det stod och efter många års vacklande mellan försäljning eller renovering så blev det det förra. På TUS i år, 2017, sålde jag det till Christer Jansson i Jöksbol. Övergångssumman är hemlig. :-)

Update:
Med anledning av en fråga på forumet Astronet om tandhjulens funktion, så här svarar Göran:
Taggskivorna var utfrästa ur en tunn aluminiumskiva med hjälp av ett delningsverktyg. Detta utfördes på Älvkullegymnasiet i Karlstad. Bör ha varit 365 taggar plus ett index. Skulle avläsas med läsgaffel och lite elektronik. Kom dock aldrig så långt med detta.

Vi får tacka Göran för den fantastiskt spännande historien om hans teleskopbygge och observationer, Lars