English
|
Advertisement / Annons: |
Min Nattbok: 2020-03-20, Galax objekt i södra riktningen samt en tidig beskrivning av ett pågående projektDen här natten riktar jag teleskopet söderut där jag har en smal lucka med fri sikt. Flera galaxer ligger samlade inom fältet för kameran; M95, N96, M105, NGC3371 och NGC3373. Men innan jag börjar fota så rättar jag till polinställningen. Fintriming av polinställning med drift align:Jag har märkt på de sista bilderna jag tagit att en svag rotation kommit till. Så blir det när man auto guidar, stjärnan man låst på ligger still men hela bilden roterar runt den om polinriktningen är lite fel. I mitt fall var den 40' fel i Altitud. Altitud: 
(Klicka på bilden och få upp den i full upplösning)
Jag börjar med Altitud justeringen. Riktar teleskopet österut och försöker ligga så nära DEC=0 som möjligt. En stjärna ligger endast 1 grad ifrån så det blir perfekt. Jag får justera Altitud skruven ca ett halvt varv. När jag är nöjd ligger avvikelsen på mindre än 5'. Bättre än så är svårt att få då mekaniken inte är tillräckligt stabil. Monteringen är också monterad på en tripod och dessutom på en balkong. Allt tillsammans ger mekaniska stabilitetsproblem. Azimutal: 
(Klicka på bilden och få upp den i full upplösning)
I Azimutal behöver jag endast göra en kontroll, avvikelsen här ligger på c:a 3'. Den mätningen sker på en stjärna i söder vid DEC=0. Ha monteringens meridian flip avstängd medans du gör detta. Monteringen fastlåsning är mycket stabilare i Azimuth så det är i regel inga problem där om man inte råkar sparka till monteringen. Galaxhop 1:Efter allt detta är det dags att se vilka intressanta objekt som finns i södra riktningen. Visst kan man kalla det en galaxhop när man har 5 stycken relativt ljustarka galaxer i samma bild. Kalibrerar inriktningen med Astrotortilla plate solver som vanligt och efter det den tidsödande justeringen av fokus. Nu har en timme gått efter alla intrimningar, det räcker för att teleskopet skall ha hunnit anpassa sig efter utetemperaturen. Jag påbörjar en sekvens om 60 bilder på 60 sekunder styck. ISO talet är 1600, det är min standardinställning. Jag hinner dock bara exponera 30 minuter innan ett hinder kommer i vägen. Galaxhop 2:Jag söker snabbt igenom området efter andra intresanta objekt. Det är ytterst sällan jag fotograferar i denna riktning så de flesta objekten är nya. Ser att det finns en galaxsamling till inom räckhåll, det är galaxerna: M65, M66 och NGC3538. Riktar om teleskopet och gör en snabbkoll av fokus, den är fortfarande ok, jag har ju dessutom en temperaturkompensering på den. Inriktningen behöver jag inte kalibrera då det bara är några få grader mellan objekten. Viktigare att komma igång snabbt. 
Närmare detaljer om dessa objekt får jag läsa på om senare. Visade sig tyvärr senare att autoguidningen inte fungerat som avsett och det blev bara en handfull bilder, resten fick kasseras. Galaxhop 3:
I snabb takt avverkar jag det ena objektet efter det andra. Tyvärr alldeles för korta exponeringar. Jag får se det som en översikt och återkomma till de mest intressanta objekten vid senare tillfälle. Här är det galaxen M87 som jag riktar in teleskopet på. Det ligger många galaxer här, de flesta har en magnitud på 8 till 10. För att täcka in alla skulle ett teleobjektiv på 150 till 200 mm vara lagom till en full frame kamera. För att se detaljer på enskilda galaxer skulle ett teleskop med 10" öppning och 2 meters fokallängd vara mer optimalt. Genomgående denna kväll konstateras att autoguidningen blir betydligt sämre. Kanske beror på riktningen rakt på meridianen. Glapp i växellåda i framför allt DEC riktningen brukar bli mer kännbar eftersom telekopet ligger precis på balanspunkten i denna riktning. Men ser på PHD2 att felen är lika stora i RA och DEC. Tot rms error hamnar i regel på13 till 1.6", det är väldigt dåligt.
Update:
Information om projekt: Find flat cal points:Jag har ju tillsammans med Lars börjat ta fram en plugin för att göra syntetiska flatbilder. Det första steget är på plats om än lite primitivt. Nu går jag vidare och tar fram en modul som automatiskt mäter upp en tidigare tagen flat frame. En bild som kanske inte är så lyckad, framförallt reflexer och smuts på sensorn. Den duger dock bra som mall till den flat frame jag vill göra. I och med att den automatiskt mäter upp bilden kan jag lägga in fler mätpunkter och få en bättre anpassning mot vinjetteringen. Den syntetiska bilden utgår från att vinjetteringen är rotationssymetrisk. 
Så här ser det ut i AstroImageJs plugin Curve Fitting, jag har valt ett 8 grads polynom till detta. Använder dock bara de jämna graderna, 0, 2, 4, 6 och 8. De andra behövs inte eftersom den är rotationssymetrisk. Mätpunkterna har förts över från den modul jag gjort. Nästa steg blir att dessa beräknande parametrar förs över till plugin Flatfield och där tillverkas en flat frame. Översiktsbild:
(Klicka på bilden och få upp den i full upplösning)
Uppe till höger syns de mätpunkter som lagts ut som en overlay på en gammal flat frame bild. Bilden har lågpass filtrerats för att få bort störningar. Längre fram är det tänkt att mätpunkterna skall gå att flytta manuellt. Det kommer till nytta om man inte har en gammal flat frame. Har man ingen gammal flat frame utnyttjar man bakgrunden från en hårt exponerad bild, man måste då flytta mät områdena så ingen stjärna hamnar i mätfönstret. Kan säga att det fungerar otroligt bra till mina gamla bilder där jag sålt utrustningen, kan alltså inte ta nya bättre flat frames. Men det är inte bara den gamla utrustningen det är bra till, kommer antagligen gå över till att använda denna teknik för alla mina nya bilder också. Fler detaljer kommer längre fram under projekt, det här vara bara en teaser. /Lars
|
| Go Back |