English
|
Advertisement / Annons: |
Min Nattbok: 2018-04-18, Kometen Atlas C/2017 M4Nu är det inte många dagar kvar med mörka nätter. Stressar på här och testar alla saker som jag har problem med på teleskopet så jag vet hur jag skall bygga om under sommaren. Men det mesta fungerar riktigt bra, enda större problemet är att parkeringsläget för fokusen inte hamnar på rätt ställe. Provar ikväll och kopplar ur glapp kompenseringen samt att jag inte använder auto fokusen. Endast temperatur kompenseringen är aktiverad. Jag har också ett stående problem som jag aldrig lyckats åtgärda på ett bra sätt, det är dammet och torkfläckarna på sensorn. Gjorde en ny rengöring i kväll, vi får se om det blev till det bättre. Klotformig stjärnhop Messier 13:Börjar omkring kl 22 med att starta upp utrustningen som jag tog ut på balkongen en timme tidigare. Letar på stjärnkartan efter lämpligt objekt. Blir att jag väljer den klotformiga stjärnhopen M13 att börja med. Här finns mer att läsa om M13: M13 har jag fotat många gånger tidigare och börjar nästan bli lite tjatigt. Men den är ljusstark och går bra att fota även från en ljusförorenad balkong. Här är en första raw bild av M13: 
Den här bilden tog jag bara fram för att ge en översikt på hur det ser ut innan man börjar processa bilden. Sammanlagt är det 60 st sådana här bilder som skall slås ihop för att få ned bruset. Med det ökar möjligheterna för vidare bildbehandling. Även om kanske 910 mm fokallängd kan låta mycket om man jämför med kamera objektiv så får man nog ändå bekrakta det som vidvinkligt i dessa sammanhang. Här jag jag beskuret bilden så att endast den centrala delen är med där nu M13 är, kanske bilden ovan motsvarar 0.6 x 0.6 grader. Sådana här klotformiga stjärnhopar har oftast väldigt gamla stjärnor, det ser man på deras spektra som visar ett lågt metallinnehåll. För M13 uppskattar man åldern till över 11 miljarder år, nästan lika gammalt som universum självt. Komet Atlas C/2017 M4:När jag är klar med det går jag över till en för mig ny komet, Atlas C/2017 M4. Omkring kl 00 på natten har den kommit upp 30 grader över horisonten, alldeles för lågt egentligen, men kometer är ju alltid roliga att försöka fota och man får ta vad man har. Här kan du läsa om kometen: Den ligger på magnitude 15.2 och är precis som den som jag fotade för några dagar sedan inte synlig för blotta ögat under dom här förhållanden, inte ens med ett kraftigt teleskop. Jag räknar med att kunna börja fota den kl 00:30 efter att fintrimmat fokus igen och att jag är klar med M13. De här veckorna vi haft med flera klara nätter fick ju upp intresset igen, dessutom att jag fick i ordning på fokuseraren. Med den här veckans bilder jag tagit har jag en del att pyssla med under sommaren vid regniga dagar. Nu har klockan blivit 00:50, jag har flyttat teleskopet till att peka mot kometen och kalibrerat in fokus. Startar en serie om 60 st 60 sekunders exponeringar. Det beräknas bli klart till 02:23, ungefär då det astronomiska mörkret upphör. Så här sent på säsongen är luckan med mörker inte så lång. Vidare börjar det bli varmt också, temperaturen ligger på ca +10 grader och kamerans temperatur på +17 grader. Den här kameran är okyld och får sämre egenskaper när det inte är kallt ute. Nu när de första bilderna kommer in tar jag upp ett par av dom för att se om man ev kan skönja kometen på dom. 
Bilden är ett utsnitt av den centrala regionen där kometen bör befinna sig om allt gått rätt till. Det här är ett utsnitt på ca 0.6 x 0.6 grader från huvudbilden på 2.2 x 1.5 grader. När man tar bilder på stjärnhimlen brukar man göra små förflyttningar mav teleskopet så att bilderna blir lite förskjutna relativt varandra. Med det kan man reducera kamerans störningar. Du kan läsa mer om det här, kallas för dithering: När man tar bilder på kometer bör man inte göra det, fyller inte någon funktion eftersom kometen själv förflyttar sig relativt stjärnorna. Jag såg nu att jag glömt stänga av denna funktion, men efter 15 bilder är det rätt i varje fall. Spelar inte så stor roll, blir lite extra arbete dock. Det är lätt man glömmer sådana här saker när man sitter uppe länge och är trött. I helgen var vi ut till landet och jag kunde se till observatoriet där, inga skador från vinterns snö och kyla vad jag kunde se. Satte batteriet på laddning men det visade sig hållit laddningen bra under de tre månaderna sedan senaste laddningen. Auto guidning:Jag har också under de senaste kvällarna ägnat tid åt autoguidningen, som ni läst har avvikelserna varit ovanligt stora denna säsong, i regel ett error total rms på 1.4". Nu efter att ha fäst guide teleskopet stadigare och gått igenom alla inställningar i PHD så ligger jag i regel på 0.85" err rms, stor skillnad! Viktiga parametrar jag ändrat:
Jag har både huvud och guide kamerans sensorer orienterade längs RA (ecliptan). Blir inte bättre precision av det men underlättar felsökning avsevärt. Här kan ni se hur jag fäst guide teleskopet: Det var ju inte från början tänkt att vara en permanent lösning, men nu är jag så nöjd med det så lär vara så här ett par år framövber. /Lars
|
| Go Back |